Massa lådor överallt, djur överallt..
Snubblar på Larah, trampar Corona på svansen, låst in Serena under bäddsoffan... något mer?.. ne jag tror de va allt...

Här är ett riktigt jäkla kaos!
Va de så här mycket grejer som jag flyttade hit med för ett år sedan? Nää, kan väl inte va möjligt.. eller? Bortsett från Tvn, soffan och vitrinskåpet så joo.. trots allt..

Herregud..
Hästen får gå på sommarbete, inte mycket till motion.. men det dör hon inte av.. Vi gosar istället..
Hunden har börjat uppföra sig, kanske börjar bli vuxen.. hon blir ju 1 år den 28 september..
Fåren är sura för att de fått husarrest pga regn och blåst..
Kaniner och ungar är rätt nöjda med livet precis som katterna och ungarna..
Hönsen har de okej, Korpen är arg och sur på nykomlingen som vanligt bara..

Annars är kaoset fullbordat!
Påminn mig om att inte flytta mycket mer efter det här... Tack!

Som ni kanske förstod när jag la upp två bilder på min bästa vän i ett inlägg häromdagen, så håller jag på med hästar och rider..
Jag håller inte på med dressyr eller hoppning, inte heller trav eller galopp, western och AR lockar mig inte lika mycket längre.. Men om man blandar ihop grenarna, ja då hittar man ganska mycket som jag faktiskt tycker om..
Så jag kan inte säga att jag har någon direkt grenre på mitt ridsätt, mer än att det är western och AR inspirerat till största delen..

Jag är ingen stjärna på hästryggen, rider helst bara med träns och barbacka...
Men jag har lärt mig att man behöver inte vara en stjärna för att klara av någonting ganska bra ändå, och det vill jag ändå påstå att jag gör, jag klarar av det ganska bra ändå.. 
Jag har aldrig varit speciellt rädd för att rida "knasiga" hästar, jag har aldrig behövt vara rädd eller osäker över att rida en ny häst för första gången då jag aldrig skulle sätta mig på en totalt okänd häst första gången vi möts..
Första gångerna så umgås jag bara med hästen, kanske går en promenad eller släpper den i ridhus/paddock, men jag rider inte första gången..

Nu kanske ni undrar varför? Men jag har inget riktigt svar på den frågan tyvärr, det bara är så..
Kanske är det pågrund av att jag blivit lärd att det aldrig är hästens fel om något händer utan det är ryttaren som gått för fort fram.. Jag vet inte riktigt..

Jag skulle aldrig skylla ett dåligt pass på hästen, för det är alltid mitt fel om något brister..
Går en tävling uselt så har man antagligen gjort fel i grunden, är hästen ovillig så finns det en orsak, men det är aldrig hästen som vill att något skall gå fel.. Hästar är ödmjuka och vill vara tillags..


Nu undrar ni väl vad min poäng är och ja, jag har ingen poäng alls med detta..
Bara att det kanske får någon att tänka efter..
Så ställ er ibland frågan, "Vad hände nu egentligen?", när saker går fel..

 
Som jag skrev i det andra inlägget så är detta min bästa vän..
Hon ställer upp med en tröstande mule när dagarna skiter sig, när allt är skräp så livar hon upp..
Hon är anledningen till att mina häst och träningsdrömmar har vaknat igen..

Denna damen är fantastisk! 
Om ni vill lära känna henne lite mer så klicka er in på kategorin Leslie..
Djur, Häst, Jobb, Kärlek,
 
Detta är min bästa vän..
Världens vackraste vildvittra..
Skiten som bara den, men jag tog henne bara från hagen och ut i paddocken, och vet ni en sak....
Hon är jäkligt vacker även i grått intorkat stenmjöl..





Fotat under vårvintern 2016, februari-mars någongång..
// Kamera: Olympus PEN Lite E-PL6 // Objektiv: 40-150 mm //
 
Häst, Stallet,